Jag förstår inte hur en enda människa kan få mig så förtvivlad och så glad under ett och samma samtal. Jag förstår inte vad jag vill eller söker eller behöver.Men just nu behöver jag en man att sova bredvid. Min axel luktar mansparfym, därför blir jag i ett euforiskt tillstånd och undrar lite diffust var den där mannen är. Och vilken man som varit på min axel nyligen.Förmodligen Dennis eller Loke. Men det luktar dyr parfym. Och fy fan vad gott det luktar! Jag blir alldeles till mig, en man, en mans bröstkorg och armar, en mans rygg, en mans doft. Man kan ju önska alltså.Jag kan ju inte fly till Daniel längre, så det är ju synd. Om jag hade flytt till honom skulle jag inte kunna sova där och om jag sovit där hade jag ångrat mig imorgon.Jag är fortfarande himla förvirrad men jag är för trött för att bruka ett lyriskt språk. Det hade passat bra för det jag skriver om.Jag vet inte vart allt det här är påväg, och jag är inte alls säker på var jag vill att det ska gå någonstans. Jag vet inte någonting, och det gör mig arg.Jag måste lära mig att respektera andra människors situationer, vilja och behov. Annars kommer det aldrig gå det här. Livet.Jag får väl tänka på Tool, och drömma mig till rätt svar.

Destruktivt beteende. Utvecklas, till en oändlighet av kreativitetbrist och förvittring.Viljan att tala i gåtor och skapelsetörsten knackar på min dörr. En omfamning, en nekad blombukett och ett adjö.Jag blir lämnad med ett sönderstampat sinne och något blev ihåligt.

Mention this to meMention something, mention anythingWatch the weather change.

Idag mår jag såhär:- TankfullNackdel: Bakfull- TröttFördel: Bästa sängen i världen- Oroad?Nackdel: Det suger rådase

Det finns nog en del - stundtals även jag, som tror att mitt beteede kommer att ändras, efterhand. Av påverkan av andra människor. Men ingen kommer väl att kunna förändra mig om inte jag själv? Det känns både bra och dåligt. Det mesta idag känns bra och dåligt. Jag vet inte om jag gjort fel, eller rätt. Eller om ingenting kommer att förändras. Alls.Men det är ganska skönt, jag kan inte hjälpa att jag lever.

Oj oj oj vad jag är tidigt uppe för att supit så mycket och varit ute så sent... Jag är ännu idag stolt över att jag inte halkade och dog under mina promenader igår. För hela cykelvägarna och sidewalks (som heter någonting på svenska) var helt täckta av snö som blivit is och någon som gått i den förre detta snön - så man fick ju gå i andras fotspår.Kom till Rockstugan igår då, med humöret och förväntningarna ganska låga. Började med att jag sprang in i Jessica och Stefan, det första de sa var att jag måste hälsa på Lisa, och hon var i något annat rum.Ställde mig och stoltserade i dörringången och Lisa blev helt galen, så glad och full har jag inte sett henne sedan midsommarafton tror jag. Hälsade på Björn och... Tobbe.Satt i en soffa ett tag och pratade och drack JD och öl och något vin. För att bygga upp det hela liksom. Och självklart så kommer punkaren Ville ifrån INGENSTANS, honom har jag inte heller träffat (eller sett så full) sedan i somras. Vi sågs på Hulsfred första gången, då han fastnade för mig eftersom mitt hår och jag luktade "ssssså jääääävla gott", på göteborska. När han tagit bort sina piercings ur mitt ansikte, spillt lite öl på mig och ångrat att han inte träffat mig nykter så kom Loke, och vi satt och pratade en stund, men han fattade intresse för Anders så jag förflyttade mig. Vid det här laget har en väldigt massa människor tagit av min (och Isabells) whiskey. Går ut och minglar runt som sig bör och träffar Tess och hennes blå hår, det var ballt det. Här är det en fyrtio minuter konstpaus.Gick och satte mig för att snacka med Björn, som frågade alla om han behandlat dem illa. Jimmy kom och satte sig på min andra sida, och den killen var full alltså, helt galet. På Jimmys sida kom en Dennis och satte sig, och Dennis visade sig vara jävligt trevlig alltså. Och jag minns till och med idag vem han är och vad vi pratade om och diverse.Ett "humor-synthband" började spela så vi gick och såg på det, jag och Dennis, och vi kom fram till att det inte var vår musiksmak. Som tur är står man ut med att lyssna på allt.Och jag träffade JULIA, ifrån min klass, och det vet jag INTE vafan hon gjorde där, hon måste ha känt ett maxantal på tre personer. Här är en konstpaus på 30 minuter. Ringde Isabell ett par gånger och berättade om, eh, det mesta? Hon verkade uppskatta detta något enormt, eftersom jag gick hem till henne senare, klockan... halv två var jag hos henne.Anyhow. Jag gick in efter att ha varit ute och dragit cancer igenom filter, och när jag skulle gå in till rummet där alla mina saker var (mobil, nycklar, allt - med JDn bar jag med mig) när jag träffade någon som jag inte kunde komma ihåg vem det var. Han frågade vilket stjärntecken jag var och jag sa då - stenbock. Han blev alldeles till sig och inbillade sig att jag var jordnära och grejer.När jag blivit bortsliten ifrån honom av Loke och allmänt distraherad så gick jag in och kollade så att allting var kvar, vilket det var, och så satte jag mig och pratade med Michelle eller vem det var. Kenta kom och knackade mig på ryggen och frågade vad jag hette. Tina, sa jag och då uppenbarade det sig att jag tappat alla mina kort. Men Kenta hade hittat dem och återlämnade varenda ett. Snällt.Sen försökte jag tappert att gå därifrån, men blev stoppad av massvis av människor på vägen så det tog sin tid. (Lisa hade gått vid tio för att hon spytt blod.) När jag väl kom ut så var det ju hur halt som helst men jag kom till Isabell och där satt jag och såg på henne när hon drack Baccardi Apple och lite sånt. När hon blev full gick jag hem.Konstigt avslut på en jävligt konstig kväll. Men jag hade kul som satan och det var värt de där 60 kronorna inträde. Mycket bra.

Så har man Mew-diskografin. Jag funderar på att släpa mig till Rockstugan snart, men man vill ju lägga in den där halvnonchalanta grejen och vara där kanske... en timme senare. Den akademiska timmen.Har spelat världens roligaste arkadspel idag mot Isabell! Det var verkligen något värt pengarna (...) och jag ska göra om det, minst en gång i månaden! Åh så roligt! Pantat flaskor idag också, det blev 131 kronor för alltihop. Så de spenderades på mat, lite av det, och varsin läsk och arkadspel typ. Och mammas mineralvatten.Nej nu ska jag nog... göra någonting annat.

Nehe, duschat har man gjort, finner mig återigen i ett socialt behov, medan jag vet att den sociala kontakt jag kommer att få idag lär vara min mormor och fulla människor på Rockstugan. Det närmar sig.Jag avskyr det faktum att jag inte är okänslig. Hur simpelt hade inte mitt liv varit då i nuläget, hur perfekt hade det inte varit? Eller det kanske inte hade varit så roligt eller spännande, men jag skulle slippa oroa mig för övergångar från den ena relationen till den andra och från den andra till den tredje.Efter allt kaos med Daniel så kom jag på mig själv att prata med Nalle - och vi har ett intressant förflutet. Och jag vet inte om det här är positivt eller inte, om jag fått välja en person i hela världen att prata med så hade jag inte valt honom. Men han finns liksom där ibland när ingen annan gör det och jag tror att han är för... besatt? Eller för outvecklingsbar för att försvinna.Min säng kändes elak och stor inatt, det gillar jag inte. När madrassen blir lönnmördaren som ska kväva dig och du vet att det inte alls varit så om du inte varit ensam. Jag hatar olösliga problem med en simpel lösning.